"Fritt fram, Malin!"
Vi är äcklade.
Vi har insett att om vi skulle se X och X tillsammans så skulle vi kräkas upp magsäcken, flytta till Kuwait, bo i ett nunnekloster där resten av våra liv och aldrig titta åt en man igen. Aldrig. Det värsta är att vi inte ens överdriver.
Igår var det fest igen. Trots många konstiga händelser så var kvällen rätt rolig tycker jag personligen, även om det verkar som att jag är den enda som tycker det.
Det visade sig att den omtalade 16-åringen, "lammköttet", inte alls är 16 utan 18 . Inte för att det spelar mig någon roll, han får gärna hålla sig borta ändå. Gärna långt borta. Igår klämde han väldigt odiskret in sig bredvid mig och höll om mig, det var obehagligt. Annika stod en bit bort och skrattade, det monstret. Och i bilen på vägen hem har vi ett samtal om hans ålder.
16-åringen som var 18: Varför tror alla att jag är 16, jag är 18!
Vi andra: Va? Är det sant?
16/18-åringen: Ja, jag skojade bara.
Annika: (Och märk väl att jag hatar henne lite för detta) Jamen Malin, då är det ju lagligt! Fritt fram! Det är ju inte ens olagligt längre!
Jag sjunker ihop i framsätet och vill dö, och väser: Håll käften Annika.
För övrigt dog både jag och Annika lite inombords när vi såg den snygge Alexis, eller vad han nu heter, vi kan kalla honom Mr.Latvia, dansa till någon form av technomusik. Det var en fruktansvärd upplevelse och jag kommer aldrig mer att kunna uppskatta honom på samma sätt igen. Det är sorgligt.
Han skjutsade oss hem också, och när det bara var han och jag kvar i bilen och vi var framme vid mitt hus sa han
Mr.Latvia: Do you have coffee?
Jag: Yes, I have coffee.
Mr Latvia: Can I have some?
Jag: Now?
Mr Latvia: Yes?
Jag: Sorry, but I live with 4 girls, and they are sleeping. Another time, thanks for the ride.
HAHA, det är så kul att jag vill dö. Den mest eftertraktade (?) mannen på fabriken bjuder in sig själv till mig på kaffe mitt i natten, och jag tackar nej. Det är faktiskt hysteriskt kul.
Och hur går man snällt ifrån en polack som raggar på en när han för 5 sekunder sedan berättat att både hans pappa och hans farmor har dött inom de senaste veckorna?
Nu ska jag åka hem. Och låte flickorna sova, eller inte göra det, vad de nu vill. Jag ska tvätta.
Vi har insett att om vi skulle se X och X tillsammans så skulle vi kräkas upp magsäcken, flytta till Kuwait, bo i ett nunnekloster där resten av våra liv och aldrig titta åt en man igen. Aldrig. Det värsta är att vi inte ens överdriver.
Igår var det fest igen. Trots många konstiga händelser så var kvällen rätt rolig tycker jag personligen, även om det verkar som att jag är den enda som tycker det.
Det visade sig att den omtalade 16-åringen, "lammköttet", inte alls är 16 utan 18 . Inte för att det spelar mig någon roll, han får gärna hålla sig borta ändå. Gärna långt borta. Igår klämde han väldigt odiskret in sig bredvid mig och höll om mig, det var obehagligt. Annika stod en bit bort och skrattade, det monstret. Och i bilen på vägen hem har vi ett samtal om hans ålder.
16-åringen som var 18: Varför tror alla att jag är 16, jag är 18!
Vi andra: Va? Är det sant?
16/18-åringen: Ja, jag skojade bara.
Annika: (Och märk väl att jag hatar henne lite för detta) Jamen Malin, då är det ju lagligt! Fritt fram! Det är ju inte ens olagligt längre!
Jag sjunker ihop i framsätet och vill dö, och väser: Håll käften Annika.
För övrigt dog både jag och Annika lite inombords när vi såg den snygge Alexis, eller vad han nu heter, vi kan kalla honom Mr.Latvia, dansa till någon form av technomusik. Det var en fruktansvärd upplevelse och jag kommer aldrig mer att kunna uppskatta honom på samma sätt igen. Det är sorgligt.
Han skjutsade oss hem också, och när det bara var han och jag kvar i bilen och vi var framme vid mitt hus sa han
Mr.Latvia: Do you have coffee?
Jag: Yes, I have coffee.
Mr Latvia: Can I have some?
Jag: Now?
Mr Latvia: Yes?
Jag: Sorry, but I live with 4 girls, and they are sleeping. Another time, thanks for the ride.
HAHA, det är så kul att jag vill dö. Den mest eftertraktade (?) mannen på fabriken bjuder in sig själv till mig på kaffe mitt i natten, och jag tackar nej. Det är faktiskt hysteriskt kul.
Och hur går man snällt ifrån en polack som raggar på en när han för 5 sekunder sedan berättat att både hans pappa och hans farmor har dött inom de senaste veckorna?
Nu ska jag åka hem. Och låte flickorna sova, eller inte göra det, vad de nu vill. Jag ska tvätta.
Kommentarer
Trackback