malins

Avskedsfesten for Oscar blev ju ordentlig kan jag ta och tala om. Efter forfest pa Oodies med Oscar, Jonas och Tommy blev det KC bar som vanligt. Dar var det livat och inte blev det mindre livat nar vi kom dit. Vi satt och pratade och hade trevligt och lyssnade pa bra musik, och det blev lite dans ocksa.Vi satt dar tills de stangde och sedan blev det en promenad langs stranden. Klockan var val 5 nar vi kom i sang och da hade vi inte en tanke pa att vi skulle pa snorkeltur dagen efter. Dumma, dumma flickor. For ovrigt har vi nog fatt en frsmak pa hur den har resan kommer att bli egentligen, haha. Man kan aldrig vara alltfor saker pa var Ida har stallt skorna. Eller vilka skor som star var overhuvudtaget.

Sa efter ca 2 timmars somn var det dags att kliva upp och aka ivag med bilen som skulle ta oss till piren. Det var lag humor pa vagen och vi skrattade at saker som jag inte skulle pasta var speciellt roliga. Nar vi kom pa baten la jag mig ner och sov pa vagen till den forsta on, ca 2 h. Efter det var jag fit for fight igen och peppad pa att fa snorkla lite. Det var varre for stackars Ida som inte riktigt var i form och nog hade matt illa aven om baten inte gungat.However sa hangde en av de anstallda pa baten efter oss, men det gjorde inte sa mkt for han visade var det fanns roliga saker att titta pa och sa plockade han upp massa saker som vi fick kanna pa, och sa matade vi fiskar. Efter att kaptenen hade blivit forst nergravd i sanden och sedan uppgravd igen var det dags att bege sig hemat. Jag fick lana en ipod och sov mest hela vagen hem, och blev fotograferad pa kuppen. Kvallen spenderades forst pa Oodies dar bandet var i hogform. Gitarristen spelade trummor och Alex och den lilla thailandskan korde en jatebra duett. Efter det gick jag, Ida och Evelina till KC men dt blev lugnt och sedan gick vi hem och sov.

Upp tidigt morgonen efter for avfard fran Koh Chang. Vi hade det bra dar och det ar absolut ett stalle jag kan tanka mig att aka tillbaka till. Val pa farjan stallde vi oss, lyckligt ovetande om vad som skulle komma, vid relingen. Efter ca 5 minuter reagerade vi pa att det var hemskt manga som stirrade pa oss och vi tyckte att det tasslades lite val mkt for att det skulle kunna vara nyttigt. Da borjades det, en kinesisk man fran en enorm turistgrupp kom fram och ville bli fotograferad med oss och sedan barkade det ivag. Kinesiska man strommade fran alla hall for att bli fotograferade med oss, och vi kunde inte sluta skratta. Det var helt sjukt och vi kande oss som apor i en bur som alla stirrar pa. Efter ca 10 minuters fotografering dog det av och de atergick till att stirra pa oss igen. Da kom dt fram en man och fragade pappa om oss och sedan hade han ngn form av informationsmote om oss bakom var rygg. Skrammande.

Vi kom iaf av farjan levande, tro det eller ej, och fortsatte mot Chantaburi och Oasis sea world dar vi skulle fa titta pa delfinshow och simma med delfiner. Trodde vi da. Det visade sig hur som helst nar vi kom fram att man var tvungen att  ringa och boka innan om man skulle vara saker pa att fa simma med delfinerna. Och eftersom vi inte gjort det sa fick vi snopet vandra darifran efter showen.Efter det akte vi vidare i var minibuss mot Bangkok, och jag sov nastan hela vagen.

Val framme hade vi antligen fatt tag pa Amanda och bestamde oss for att traffa henne utanfor Burger King pa Khaosan road klockan 22.45. Nar vi kom upp pa Khaosan fick Ewa for sig att vi skulle aka varldens mest utsmyckade cykeltaxi dit. Och hon gav sig inte. Sa vi hoppade pa cykeltaxin som var kladd i silver, med en dvdspelare, pumpande hog musik som strommade ur hogtalarna och en lustig man i varldens fulaste hatt och varldens storsta solglasogon som chauffor. Hur manga turister som helst tog kort pa oss och vi kande oss aterigen som apor i bur. Det borjar bli en alltfor bekant kansla och jag vet inte om det ar nyttigt.
 
Nar vi traffat Amanda och hon skrattat ihjal sig at att vi kom akandes pa en cykeltaxi sa gick vi och tog en bucket pa ngt stalle. Sedan var det dags att ge sig ut och leta en bra klubb vilket var lattare sagt an gjort. Till slut gick vi iaf in pa Lava club dar det faktsikt var riktigt bra. Traffade nagra svenska killar och fick hora att "terassen" dvs gazebo club var stallet att ga till nar lava stangde kl 2. Sa ut genom dorren gar vi och far varldens chock nar vi moter Oscar fran Koh Chang mitt pa gatan. Oscar skulle enligt vara berakningar sitta pa ett plan till sthlm, men det visade sig att han tagit fel pa dagarna och fick stannna en dag langre an beraknat. Hur som helst hangde han pa oss och vi gick till Gazebo. Kopte intrade for 4 personer och fick en sjua whiskey pa kopet. Inte alltfor gott, men vad gor man? Det var ju faktiskt gratis. Sa dar satt vi och snackade med massa svenskar tills klockan var strax efter 5. Da skildes vara vagar igen och stegen styrdes hemat. Hade sjukt kul hela kvallen iaf med internskamt och "Hur stor" och gud vet vad.

Imorse hade vi tankt att vi skulle upp tidigt och titta pa tempel, men sa blev det saklart inte. Vi lag istallet och sov tills klockan var 2 och da klev vi upp, mest for att pappa skulle bjuda pa pizza. Nu har de akt ocksa och vi ar ensamma. Tempeltittandet skot vi fram tills imorgon, sa det ska bli kul. Och for ovrigt aker vi nog ivag till Kanchanaburi i overmorgon. Nu ska vi ga och gora ngt vettigt. Take care.

Och jag vet att jag ar trakig men jag har skrivit sa javla mkt sa jag kopierar bara in det har i resedagboken. Jag har inte ork till mer skrivande. Jag ska battra mig tills nasta gang. So long!

Efter att jag hämtat upp Josefin på varvet så åkte vi in till stan, UH var målet och fika stod på schemat.
Mkt trevligt, och mkt mat, det enda som var trist var att Jossi var lite dyster. Jag vet inte vad det var,
men det verkade som om något trycker henne. Kanske inte känns så kul med den stundande resan till "staterna", vad vet jag!

Hur som helst har vi planerat allt inför maj då jag och Ida kommer till "staterna" och San Fransisco,
då blir det röj som aldrig förr! Nu borde jag duscha. Hursomhelst så har jag haft en trevlig dag, slå det ni!