"Fritt fram, Malin!"
Vi har insett att om vi skulle se X och X tillsammans så skulle vi kräkas upp magsäcken, flytta till Kuwait, bo i ett nunnekloster där resten av våra liv och aldrig titta åt en man igen. Aldrig. Det värsta är att vi inte ens överdriver.
Igår var det fest igen. Trots många konstiga händelser så var kvällen rätt rolig tycker jag personligen, även om det verkar som att jag är den enda som tycker det.
Det visade sig att den omtalade 16-åringen, "lammköttet", inte alls är 16 utan 18 . Inte för att det spelar mig någon roll, han får gärna hålla sig borta ändå. Gärna långt borta. Igår klämde han väldigt odiskret in sig bredvid mig och höll om mig, det var obehagligt. Annika stod en bit bort och skrattade, det monstret. Och i bilen på vägen hem har vi ett samtal om hans ålder.
16-åringen som var 18: Varför tror alla att jag är 16, jag är 18!
Vi andra: Va? Är det sant?
16/18-åringen: Ja, jag skojade bara.
Annika: (Och märk väl att jag hatar henne lite för detta) Jamen Malin, då är det ju lagligt! Fritt fram! Det är ju inte ens olagligt längre!
Jag sjunker ihop i framsätet och vill dö, och väser: Håll käften Annika.
För övrigt dog både jag och Annika lite inombords när vi såg den snygge Alexis, eller vad han nu heter, vi kan kalla honom Mr.Latvia, dansa till någon form av technomusik. Det var en fruktansvärd upplevelse och jag kommer aldrig mer att kunna uppskatta honom på samma sätt igen. Det är sorgligt.
Han skjutsade oss hem också, och när det bara var han och jag kvar i bilen och vi var framme vid mitt hus sa han
Mr.Latvia: Do you have coffee?
Jag: Yes, I have coffee.
Mr Latvia: Can I have some?
Jag: Now?
Mr Latvia: Yes?
Jag: Sorry, but I live with 4 girls, and they are sleeping. Another time, thanks for the ride.
HAHA, det är så kul att jag vill dö. Den mest eftertraktade (?) mannen på fabriken bjuder in sig själv till mig på kaffe mitt i natten, och jag tackar nej. Det är faktiskt hysteriskt kul.
Och hur går man snällt ifrån en polack som raggar på en när han för 5 sekunder sedan berättat att både hans pappa och hans farmor har dött inom de senaste veckorna?
Nu ska jag åka hem. Och låte flickorna sova, eller inte göra det, vad de nu vill. Jag ska tvätta.
Under a pallet in the freezer.
Kasia: Malin, have you seen Witek?(Hennes pojkvän)
Jag: I'm sorry Kasia, but Witek is dead. The stupid fucker was hiding under a pallet in the freezer, and now he is dead.
Sen går vi därifrån. Och Annika tyckte iaf att det var kul.
Jag hade min sista rast med lammköttet idag, vilken lycka!(snälla känn ironin)
Nu sitter vi och äter choklad och chips. Det är vi värda.
För övrigt är resan bokad snart, och det gillar jag!
Antastad av ett barn.
Jahaja, då var det söndag igen. Ledig dag, och återigen har det blivit en tur in till Fillan för att äta pizza med Annika, Ester, Anna och Maya. Vi hade trevligt men var lite besvikna över att farbror servitören inte var mer som Robert Gustavsson i "Kuknästornet", men han var lustig på sitt sätt.
Igår var det fest igen. Satt hemma hos Anna och Maya och dom och drack med Ester, Annika, Jakob, Simon och lite övrigt folk. Hade mkt trevligt och skulle precis bege oss till en fest där vi hört att det skulle vara mkt folk när det kommer en karavan med folk som blivit utkörda därifrån. Vi insåg att när de åkt därifrån fanns det inte så mkt att göra på den festen så vi packade in oss i Flintas buss och åkte efter karavanen till Knarrlagsund och en annan fest. Med min vanliga otur hoppade den tidigare nämnda 16åringen som vi tror är intresserad av mig in i bussen och utbrister glatt "Maalin" och tryckte sig ner mellan mig och Anna. Resten av vägen satt han och lutade huvudet mot min axel, hade handen nonchalant på mitt lår och pratade om System of a down. Halva inne, verkligen! Eller så inte. Pojkstackarn märkte tydligen inte att jag desperat försökte trycka mig ut genom fönsterrutan i mina försök att komma undan. Det gick inte, det var en vägg där. Tyvärr.När vi kom hem till Karol så tog festen slut och vi fick åka därifrån, men då hade vi iaf träffat Jocke och Stina och övertalat dem att följa med hem till Anna och Maja igen. Så in i bussen bar det av igen med barnet vid min sida. Han skulle som tur var av ngnstans på vägen så då fick jag andas igen.
Hemma hos Anna och Maja igen satt vi mest och pratade, sen gick jag hem.
För övrigt är jag utskrattad på grund av pojkfan, Annika och Ester hånskrattar åt mig och väser "lammkött" i tid och otid. Och så fort jag berättar om mina traumatiska upplevelser så skrattar de verkligen från djupet av sitt hjärta och utbrister "Gud vad roligt". Det är då jag börjar gråta. Eller nej, det gör jag inte. Men ibland vill jag.
Jag undrar när jag börjar jobba imorgon. 0600 eller 0700, det är frågan. För övrigt så är jag och Annika i olika grupper på jobbet. Det är sämst. Och så jobbade jag 92 h förra veckan. Huj huj så jag stod i.
Nu ska jag lämna de stackars kvinnorna ifred, och gå hem och lägga mig i min säng och låtsas att jag får sova hela dagen imorgon. Det får jag inte.
Haha jag måste förresten få berätta. I min grupp har vi 5 polacker. 2 par; Kasia och Witek, och Bodek och Marta, och så Suawek som inte talar engelska. Till saken hör att Bodek är stor (läs enorm) och Marta är liten. Igår fick Marta en hink vatten på sig av en annan polack som heter Fuma. Hon går upp och byter om och tyckte nog att det var rätt kul, och berättar detta för Bodek som skrattar och stegar iväg mot Kanadarummet där Fuma jobbar. Jag springer fnissandes till Marta och frågar "Is he going to kill him" och hon svarar glatt "yes". 5 minuter senare kommer Bodek ut ur Kanadarummet igen med ett nöjt leende på läpparna. Jag frågar "Is he dead now" Och han svarar nonchalant "yes", för ett ögonblick blev jag orolig att han verkligen var det. Han kommer tillbaka till mig och säger "Malin, we need a grave". Haha då bryter jag ihop i skratt. Och nej, han var inte död, jag såg honom senare.
Hur mår ni alla hemma? Hör av er!
Norge
Sitter hos Ester och Annika och tar det lugnt. Annika är på jobbet, jobbar natt ikväll.
Så vi lämnade av henne på fabriken efter att vi varit i fillan och köpt godis och pizza.
Det tyckte vi att vi förtjänade.
Igår var det fest igen. Trevligt och så, inget att klaga på och efter fester så finns det så mkt mer att skvallra om än vanligt i denna lilla håla, så det uppskattar vi! Känns rätt meningslöst att skriva massa skvaller här dock, lets face it, ni har ändå ingen aning om vem någon är. För ävrigt rullar allt på på fabriken och så, jag har fått mitt första lönebesked, 7800 för 8 dagar, efter skatt. Jotack, det sitter fint må jag säga.
För övrigt så lär man känna fler och fler för var dag. Och jag lär mig polska. Fast några polacker gör mig lite nervös måste jag erkänna. Dem går jag mest runt och skrattar nervöst mot, det låter ganska hysteriskt faktiskt, jag kanske är hysterisk. På fabriken har jag annars mest lyckats kasta saker på okända ryska kvinnor, falla ihop av skratt när en polack sjunger "eye of the tiger" på bruten engelska och få min vänstra kind full av stämplar med produktionsdatum. Vi har rätt kul alltså. Jag och Annika har även kommit på världens roligaste sätt att göra alla mållösa, speciellt chefen, men det håller vi för oss själva. Eller, det gör vi inte, men det är inget jag orkar skriva ner. Jag har också fått en 16-årig norrman efter mig befarar vi, haha! Det tycker vi är kul, haha!
Sitter och knåpar på ett brev till er där hemma också, när jag har tid. Så jag skickar det till någon så får ni ha högläsning. Nu ska jag snart lämna Ester ifred och gå och lägga mig, ska vara på jobbet 0600 imorgon också, vilken lycka!
Nu bjuder jag på lite bilder, håll till godo till nästa gång jag får tid att sitta vid en dator gott folk!