malins

Jag hatar apple.

Det ska alltså kosta mig 500 kr att bara få hem min iPod, olagad. Vad fan skulle jag vilja ha det för?
Och det ska kosta 4000 kr att få min lagad, eftersom garantin inte gäller pga yttre åverkan?!?
YTTRE ÅVERKAN?! Dom påstår att det är bucklor på baksidan som har skadat mjukvaran?
Det är då jävligt konstigt att jag för det första inte har märkt att det har varit bucklor på baksidan och kanske tänkt tanken att det är därför den inte fungerar. Sedan är det också jävligt konstigt att när de tagit in den och tittat på den på lundgrens så tycker de att den ska fungera eftersom de inte kan hitta ngt fel på den?

Jävla skitapple! Och nu har jag inte tid att bråka om det här heller eftersom jag åker utomlands om en vecka.
Så jag får snällt köpa en NY JÄVLA iPod. Cp apor. Dö. Dö. Men seriöst snälla bara dö.

Godmorgon Sverige, eller goddag kanske man säger den här tiden på dygnet. Vad vet jag, jag är bara en simpel dagdrivare. Hursomhelst, på schemat idag stod det att jag skulle ringa Lundgrens för att få veta var min iPod befinner sig, och ännu viktigare, i vilket skick den är! Och det har jag gjort, vill dock inte påstå att jag fick något vettigt svar, men jag tror vi kom överrens om att de skulle ta reda på var den är och sedan ringa upp mig. Jag TROR det alltså, så i bästa fall så gör de väl det. I värsta fall kanske de får för sig att sälja den billigt på svarta marknaden och lova att jag personligen står för all framtida service på apparaten. Då kommer jag att bli ruinerad, men förhoppningsvis så behöver det aldrig gå så långt.

Punkt nummer två på schemat var att diska. Det har jag också gjort, tro det eller ej! Och det var inget litet diskberg heller, men eftersom jag är en sådan duktig dotter så diskar jag så bra när min mamma ber mig! Musiken i bakgrunden var nog det som fick mig att kämpa mig igenom hela berget, och det var nog otroligt att jag inte slog sönder en eller två tallrikar på kuppen.

Punkt nummer tre på schemat är att sätta mig i bilen och köra upp till Umeå. Till Ica Kvantum på grubbe mer bestämt och hämta upp Ida som slutar jobba klockan 5. Sedan blir det till att vända på skutan och köra ut i Sveriges bakvatten, mera känt som Mjösjö, en liten håla utanför Vännäs. Där ute vankas det reseplanering i hög grad. Det är som dags för oss att ta oss i kragen och bestämma var vi ska åka någonstans egentligen. Så förhoppningsvis står det klart för oss någon gång runt midnatt! Efter det är det bara för mig att sätta mig i bilen igen och åka hemåt. Känns kanske inte jättekul att köra hem från Umeå mitt i natten men jag är glad att jag har fyrhjulsdrivet. Anledningen till att jag måste åka hem mitt i natten är att jag ska jobba klockan 7 imorgonbitti, på dagis. Och det är som inget jag tackar nej till, lite extra pengar såhär innan resan är bara bra! Så det är mina planer för dagen. Jag hoppas allt går bra och att jag kommer hem levande. Nu ska jag klä på mig och göra lite småsaker innan jag åker iväg och träffar min bästa Ida!

Tjing!

Ibland blir jag så arg. Det händer verkligen inte sällan, det gör det inte. Men ibland blir jag bara så jävla arg.
Och 9 ggr av 10 så blir jag arg på ngn i min familj, och 5 ggr av de 9 ggrna är det på min mormor. Nåväl, nog med statistik nu. Den som gjorde mig så arg just idag var, just det, mormor.

Jag är ju faktiskt rätt ovetande om vad som händer i den här staden just nu, mkt på grund av att jag inte är hemma speciellt långa perioder i sträck, och mkt på grund av att jag är genuint ointresserad av vad som händer här. Men det visar sig tydligen att öviks muslimska befolkning har önskat att få bygga en moské här i staden, eller moské och moské, de verkar till och med nöja sig med en lokal som de får inreda efter eget tycke så att denna duger till att vara någon form av bönelokal. Helt okej om ni frågar mig. Även om Övik förmodligen har tillräckligt med kyrkor för att kunna hålla hela norrlands religiösa befolkning sysselsatta så finns här faktiskt ingen lokal som muslimerna kan gå till för att vända sig till Allah. Så vad var nu problemet? Jo tydligen funderar Örnsköldsviks kommun på att bidra med en liten summa pengar så att muslimerna kan få sin lokal och vara glada och nöjda.
Detta, kära vänner, får min mormor och säkert många andra "småstadsfrämlingsfientliga" människor att gå i taket! Hon utbrister högt och ljudligt att om detta förslag skulle gå igenom så ska hon "PERSONLIGEN" ställa sig på storgatan med ett plakat i handen och protestera, om hon så ska göra det "ENSAM".

Men hallå, vänta lite nu. Say whaat? Vad i hela friden är problemet? Jag har redan nämnt att Örnsköldsvik är en stad med många kyrkor. Eftersom jag inte är insatt i kristendomen så har jag faktiskt inte så stor koll på hur många eller vilka grupper det finns, men jag är säker på att det är någonstans mellan 5 och 10 olika grupper inom kristendomen som håller till här i stan, och då överdriver jag inte ens. Så fort mormor kläcker ur sig kommentarer angående invandrare och deras rättigheter (och tro mig när jag säger att hon sällan har mkt gott att säga om dem, liksom så många andra äldre människor), så kan jag inte hålla käften. Jag vet att det inte är en bra egenskap, att jag aldrig kan hålla käften, men när det helt enkelt bara handlar om okunskap och motvilja att lära känna andra kulturer än sin egen så är det som om min mun öppnas automatiskt.

Mormor är inte sen att upplysa mig om att hon faktiskt får tycka precis vad hon vill, och att hon har rätt att säga det också, eftersom vi har "rätt att tycka precis vad vi vill här i Sverige". Jotack, det har vi. I hennes fall är det inte alltid positivt. Men det betyder ju hursomhelst att jag också har rätt att tycka vad jag vill, och tur är väl det. Jag påpekar att jag faktiskt tycker att det är helt okej och att jag tycker att det inte är mer än rätt att de ska få en lokal att gå till för att "utöva" sin religion. Men då tycker hon att "De kan faktiskt ta seden dit de kommer, för det finns nog med kyrkor i den här staden. Det är väl bara att gå in i någon av dem."

Javisst mormor, men samtidigt som vi har rätt att tycka vad vi vill här i Sverige så har vi faktiskt också religionsfrihet. Och tur är väl det. Så om någon någonsin skulle fråga om min åsikt i den här frågan så skulle jag säga att självklart ska muslimerna ha rätt att ha en lokal till sitt förfogande när det gäller deras religion. Övik kan gott bidra med lite pengar till den också. Dock inte mer än de skulle bidra med till en lokal som stod till förfogande för en kristen, buddhistisk eller judisk grupp som vill ha en lokal till förfogande. För även om jag tror på religionsfrihet så tror jag även på rättvisa.

Nu ska jag äta, så det blir inget mer dravel. Men så tycker jag.

Ja, hemma igen. Här är allt som vanligt, så jag har helt enkelt inte gjort mkt.
Stannade i Stockholm över natten och träffade massa folk där, det var trevligt och det ska göras om, banne mig!

Brasilien var bra, även om vi inte såg några delfiner eller sköldpaddebebisar.

På måndag åker jag till Ida för att planera vår resa, lite i sista sekunden, men vadfan. Vi har aldrig varit speciellt snabbtänkta. Så iväg till Sveriges bakvatten bär det. Ja, det blir nog bra, var alldeles för länge sedan sist!

Usch vad jag har lite att skriva. Ikväll ska jag iaf på hockey. MoDo-Skellefteå AIK, så jag hoppas att de lyckas vinna idag, annars blir jag lite syyyr. Sedan kanske jag följer med Sofie på Harrys, vore som rätt skoj va. Men får se.
Nu är mina tår kalla, jag ska gå och elda lite på dem. Hej hej!

Jahaja. Nu sitter vi har uppe pa loftet igen. Vi har upptackt att det bor en katt har. Den vill inte vara var van.

I Mandags var vi pa Praia do Madeiro. Vi hade hort rykten(av reseledaren, den lognerskan) om att man garanterat skulle fa se delfiner om man akte dit, sa sagt och gjort. Vi gick upp i ottan (08.00) och at frukost, klockan 09.30  gick bilen med oss och vara nya bekata fran England. Vi kom dit och hangde dar i ca 2 h innan det borjade regna. Da hade vi fortfarande inte sett nagra delfiner och tankte ge oss av. Plotsligt kom vi pa att vi hade gravt ner(bara precis under sanden) vara pengar for att ingen skulle ta dem nar vi var och badade. Sedan hade vi stallt mina skor ovanpa for att vi skulle veta var de lag. Det var bara det att i all hast nar det bgorjade regna sa hoppade jag i skorna och borjade packa ihop vara saker. Det var da vi kom pa det, pengarna. Sa vi borjade febrilt grava i sanden(notera garna att det fortfarande regnade och att alla manniskor med ngn form av hjarnkapacitett hade tagit skydd under ett restaurangtak) Men vi satt dar i regnet, och gravde ihardigt i sanden. I 15 minuter. Sedan kom en bekant till oss, Tommy forbi och fragade vad vi holl pa med. Nar vi till sist hade overtygat honom om att vi faktiskt var sa korkade vatt vi hade tappat vara pengar i sanden sa hjalpte han oss att leta. Vi letade i 5-10 min till innan jag flyttade pa vara pasar och borjade grava under dem ( Forsok forsta att nar vi letat i ca 25 minuter sa var det en ganska stor utgravning dar vi legat, och vi sag ratt dumma ut) och nar jag val hade flyttat pa pasarna sa lag saklart pengarna dar under. Vi ar korkade, vi vet. Men slutet gott, allting gott!

Pa tal om Tommy, sa traffade vi honom en kvall nar vi satt och at middag. Han ar val vad man kan kalla medelalders och har varit i brasilien en hel del, sa vi har fatt en del tips av honom. Det ar bra, och sa kanske vi ska aka ut pa en fisketur, om vi har pengar. Annars har vi mest chillat och provat pa en brasiliansk drink, Caipirinha, som ar gjord pa ngn form av sprit fran sockerror och Lime. Bra skit, och baren ar hur mysig som helst!

Pa tal om ingenting sa vaknade jag forresten haromnatten av att Maria panikartat vander sig fram och tillbaka i sangen och later som att hon ar riktigt radd for nagonting( jag vet att jag brukar overdriva, men det har ar faktiskt helt sant). Efter en stund sa utropar hon med skramd rost " Malin?!" Jag svarar lugnt "Ja, Maria?" Och hon sager(fortfarande med skramd rost) "Vad ar det som lyser dar borta? Det ser ut som att nagon sitter och roker" Och sa kurar hon ihop sig lite latt. Varpa jag svarar, med latt idiotforklarande rost "Maria, det ar TVn" Och sedan skrattade jag lange och val.

Det visade sig forresten att det klacks skoldspaddebebisar har i trakten lite nu och da. Vi har pratat med Fernanda som driver hotellet och hon har lovat att hon ska saga till oss nar en organisationen ska hjalpa de sma krabaterna upp. Sa vi haller tummarna for att vi ska fa se de sma krakarna. Och sa ska vi leta reda pa de rackarns delfinerna ocksa, var sa sakra!

Over and out, Malin och Maria(brunare an sist), Pipa, Brasilien

Det var en gang en fisk. Den var dod. Den lag pa stranden i Brasilien i all sin prakt en solig Lordag. Plotsligt hande det som inte fick handa! Det kom en svensk, lite smakorkad, flicka i sina basta(?) ar och petade pa den med en pinne. Sedan kom en flicka till och tittade pa. Det var borjan pa en fin och livslang(!?Var vanliga ignorera att fisken var dod) vanskap.

Ja, for er som inte forstod det sa var vi alltsa pa stranden igar. Det var hur skont som helst och vi var sa gott som ensamma forutom nagra surfare som hangde en bit bort. Vi gjorde en pool i sanden och satt dar i godan ro nar jag plotsligt upptckte ett vitt foremal en bit bort. Det var en dod, vit, piggfisk. Den ar var van nu. Sa for att sammanfatta har vi nu tva vanner: apan och den doda fisken. Och ett antal fiender: Skraniga pafaglar. Sedan gick vi pa skattjakt och sag en al som inte ville vara var van, den gomde sig under en sten, och en osocial krabba. Sa for att sammanfatta sa har det inte hant mkt de sista dagarna, vi solar och badar och sa aker vi in till pipa och ater middag och sedan sover vi. Sa ser vara dagar ut. Men det ar inte fy skam det heller ska jag be att fa tala om!

Idag har det regnat, vara skraniga fiender gomde sig under var buglaow. Vi fangade dem och nu hanger de i rep fran vart tak. Okej, nej det gor de inte. Men ibland onskar jag att de gjorde det, speciellt pa natterna! Nu ska vi ga och spela gummibjorn spelet. Det ar jattekul. Pa aterseende!

Over and out, Malin och Maria(bruna), Pipa, Brasilien.

Ja, da var vi har. Brasilien, tanka sig!
Efter en lang och trottsam flygning kom vi fram till flygplasten och efter att ha varit tvunga att stalla oss sist i kon till passkontrollen nar vi var sa gott som framme(Detta pga inkompentent brasilianska som led av hybris) sa var vi antligen inne i landet. Vi kom till hotellet mitt pa dagen ngn gang och tro mig nar jag sager att det ar sjuuukt fint har! Vi har varldens havsutsikt fran var bungalow och den slappaste hangmattan pa balkongen. Pa hotellet bor forutom manniskor aven apor och pafaglar. Det fçrsta gillar vi, apan ar sot och var van. Pafaglarna ar vara fiender och lever om ngt fruktansvart pa natterna, de verkar aven vara bosatta precis utanfor vart badrumsfonster vilket inte gor saken battre!

Pa tisdagen gick vi ca 4 km utefter stranden bort till staden(vi bor en bit utanfor) Pipa, lag dar pa stranden ett tag innan det var dags att ga tillbaka for att undvika att bli slukade av tidvattnet. Vi lyckades undvika det. Stranderna ar underbara och det ar egentligen bara sjukt fint overallt. Turisterna lyser med sin franvaro och vi ser bara Brasilianare overallt, men inte oss emot. Pa kvallen at vi middag pa en restaurant pa stranden, gott var det.

Idag har vi legat vid poolen hela dagen och bara tagit det lugnt. Vid lunchen kom var van apan till bordet och ville bli kliad och ata upp Marias snusdosa. Det forsta tyckte vi var okej, det andra avstyrde vi. Pa eftermiddagen har vi mest chillat och forsokt motverkar den roda fargen som vill tranga fram pa vara kroppar, mest min, det gar sadar!

Men for att tala lite vader da. Stralande sol, ca 30 C och ca 27 i vattnet, vi klagar inte. Nu ska vi till Pipa och ata middag. Vi aterkommer med kmer rapporter. Over and out fran Malin och Maria, Pipa, Brasil!

Jahaja, då var vi här också.

23.31 igårkväll lämnade tåget mellansel, och innan dess var jag en sväng på statoil och sa hejdå till Sofie och även Emmeli som pallrat sig dit, mkt bra gjort vill jag påstå!:) Till er andra som jag inte hann träffa vill jag bara säga att det var jävligt trist att jag blev så krasslig på lördagsmorgonen och inte kunde hänga med till Flärke. Men jag tror att det var lika bra, för efter en dag av vitlöksätande och tedrickande så mådde jag faktiskt bättre, och att åka till Brasilien och vara förkyld är nog ingen hit!

Imorse klockan 0700 stannade tåget i uppsala och jag hoppade av och låste in väskorna och så kom Micke och mötte mig. Vi tog det mest lugnt och var rätt trötta båda två, men det var trevligt att träffas igen. Vid 1300 satte jag mig på tåget igen och åkte in till Stockholm C där jag äntligen fick träffa Maggie igen! Det var trevligt, sedan dess har vi mest vandrat på sthlms gator, ätit lite, och så har vi åkt hit, till arlanda som sagt. och nu sitter vi här, och så ska vi göra ett tag till också! Men nu är pengarna slut, så farväl för den här gången! I'm going to Brasil!

Javisst, det är så de brukar säga, de gamla och kloka.
Jag brukar inte vara så mkt för sådana påståenden men i år känns det faktiskt så.
2008 för mig betyder bara möjligheter.

Nyårskvällen/natten var mkt trevlig och spenderades som sagt i Flärke. Förvånansvärt nog blev vi till slut ca 60 personer som skålade in det nya året vid tolvslaget. Kvällen var fri från större skandaler och när vi alla åkte hem till vårt dagen efter så avslutade vi med ett : "Gott nytt år, det kommer gå åt helvete". Jag har så positiva vänner.

Nu ska jag till Mormor och äta lunch, sedan måste jag ge mig ut på jakt efter ett batteri till en w880i. Någon som har ett över? Nej, trodde väl inte det. Anyways, dags att dra.