"Han luktade så gooott!"
Lördagen var en dag som ingen annan! Vi började med att gå på stan och systemet för att göra allt klart för kvällens festligheter. När vi kom hem vilade vi en sväng och jag vaknade av att Josefin och Emelie funderade på att väcka mig med bongotrummor, de är för fina mina vänner! Vi åt en finmiddag bestående av hamburgare och mos, icke att förglömma brödet och gurkan! Efter det var det dags att fixa iordning oss, vi hade ju trots allt bestämt oss för att vi skulle vara mer uppsnofsade än någonsin!
Alla hade vi klänning eller kjol och glamourösa håruppsättningar, ingen frisör kunde gjort det bättre! Även sminket satt som ett smäck, vi såg ut som hon vi sett på så ska det låta kvällen innan, hon var vår inspriationskälla: "Ljust under, mörkt över, det är så det ska se ut". Vi gick alltså runt och sminkade oss samtidigt som vi intog en del av dryckerna vi köpt tidigare på dagen.
Vid 8-tiden begav vi oss en bit bort till Peters lägenhet. som han fått till så bra! Där träffade vi Peter, Emelie och Daniel. Där satt vi och tittade på melodifestivalen och pratade strunt. Efter ett par öl till var det dags för jägern att göra entré! Vi smög in i köket och fick snapsglas av Peter, och så drog vi igång vår gamla goding till snapsvisa "vad i allsin dar, har du supen kvar? Är du sparsam eller snål? SKÅL" Niklas som precis kom in genom dörren undrade vad fan vi höll på med, och vi fick dra visan igen. Därefter sjöng han en obegriplig snapsvisa om champinjoner, med tillhörande historia!
Det blev mer och mer livat i den lilla lyan allteftersom folket anlände, och när det var dags att gå till bussen vid halv 11 var alla överrens om att vi skulle ta den senare bussen, för vi hade så roligt. Alla utom Emelie, som hade för kul för att ens höra ngt om att det gick en buss då.
När vi väl skulle bege oss in till stan hade vi även missat nästa buss och taxin var beställd. Men när den kom fanns det en plats för lite, men glada i hågen som vi var hoppade vi allihopa in ändå! Då säger chauffören förvånat: "Men, är inte ni en för mycket" "Jo" sa vi, som om det inte var så mkt att orda om. "Jaha" sa chauffören och ryckte på axlarna, "men då får en ducka" "Jadå, sa vi" och duckade allihopa. Efter den lilla resan från Ryd in till stan vinglade vi fram till nattklubben Krikelin, som lustigt nog var uppdelad på två sidor om en gata. Efter att ha slösat lite tid på den vänstra flanken så tog vi vårt förnuft till fånga och gick över till den högra flanken. Det var det bästa valet vi gjort på hela kvällen! På den högra flanken var det livat som aldrig förr, och musiken var på topp! Tyckte vi just då iaf! Vi bildade den välkända dansringen och dansade och sjöng som aldrig förr, med alla blivande brandmän på plats!
När klockan blev mycket och den lugna musiken tog över lämnade jag Josefin med en karl och begav mig ut i vimlet för att leta reda på Emelie som lämnat gruppen. Efter att ha gått runt lokalen och letat frenetiskt återvände jag till Josefin och kläckte förtvivlat ur mig "Jag hittar henne inte", varpå Josefin fnissade till och sa "Hon är där" och pekade på ett par som dansade tätt intill, haha Emelie var snärjd! Mannen var den mystiske "Skövde-Anders" och han hade lagt beslag på henne när hon satt och såg bortkommen ut!
När vi lämnat karlarna, till mina vänners stora förtret, lämnade vi den högra flanken i jakt på våra jackor. När jag släpade dom därifrån kläckte Emelie ur sig "Han luktade så goooott" och Josefin suckade sorgset "Miin meeeeed", och det fick jag höra resten av kvällen.
Efter att vi missat bussen hem, eller om det nu gick ngn buss, hursomhelst så sprang Peter ut i vägen och stoppade en mystisk vit minibuss där vi alla glatt hoppade in. Så bar det av mot Ryd igen, och mot efterfest i Josses lilla lya! Partybussen tog oss säkert tillbaka, och alla stampade in i lägenheten. Josse och Niklas dansade som galningar på soffan, där det även satt mystiska män. Emelie gick och åt på en eftertraktad ostmacka med "Bara ost och smör", och jag satt mest och lekte med Ludde. När volymen på stereon var på max och folket var som galna på soffan ringde grannarna på dörren. Emelie gick förvirrat och öppnade, av den enkla anledningen att hon var den enda som hörde att det ringde. Och fick prata med en arg turk som skulle upp och jobba dagen efter och ansåg att volymen var lite väl hög.
Volymen sänktes och folket började droppa av. Till slut var det bara tre slitna gringos kvar, då gick vi och la oss.
På söndagen fick vi i oss mer kalorier än vad man bör få i sig på en vecka. Detta genom att äta Pizza, glass, chips, godis och diverse annat slisk! Vi tog det mest lugnt, såg på tv, spelade kort och hade massagekväll!
Idag har vi fräschat upp efter helgen, det behövdes. Och sedan har vi promenerat och byggt upp ett förråd av proviant inför hemfärden.
Helgen har varit den bästa på länge, och vi kommer snart igen! Josse, beware!
Alla hade vi klänning eller kjol och glamourösa håruppsättningar, ingen frisör kunde gjort det bättre! Även sminket satt som ett smäck, vi såg ut som hon vi sett på så ska det låta kvällen innan, hon var vår inspriationskälla: "Ljust under, mörkt över, det är så det ska se ut". Vi gick alltså runt och sminkade oss samtidigt som vi intog en del av dryckerna vi köpt tidigare på dagen.
Vid 8-tiden begav vi oss en bit bort till Peters lägenhet. som han fått till så bra! Där träffade vi Peter, Emelie och Daniel. Där satt vi och tittade på melodifestivalen och pratade strunt. Efter ett par öl till var det dags för jägern att göra entré! Vi smög in i köket och fick snapsglas av Peter, och så drog vi igång vår gamla goding till snapsvisa "vad i allsin dar, har du supen kvar? Är du sparsam eller snål? SKÅL" Niklas som precis kom in genom dörren undrade vad fan vi höll på med, och vi fick dra visan igen. Därefter sjöng han en obegriplig snapsvisa om champinjoner, med tillhörande historia!
Det blev mer och mer livat i den lilla lyan allteftersom folket anlände, och när det var dags att gå till bussen vid halv 11 var alla överrens om att vi skulle ta den senare bussen, för vi hade så roligt. Alla utom Emelie, som hade för kul för att ens höra ngt om att det gick en buss då.
När vi väl skulle bege oss in till stan hade vi även missat nästa buss och taxin var beställd. Men när den kom fanns det en plats för lite, men glada i hågen som vi var hoppade vi allihopa in ändå! Då säger chauffören förvånat: "Men, är inte ni en för mycket" "Jo" sa vi, som om det inte var så mkt att orda om. "Jaha" sa chauffören och ryckte på axlarna, "men då får en ducka" "Jadå, sa vi" och duckade allihopa. Efter den lilla resan från Ryd in till stan vinglade vi fram till nattklubben Krikelin, som lustigt nog var uppdelad på två sidor om en gata. Efter att ha slösat lite tid på den vänstra flanken så tog vi vårt förnuft till fånga och gick över till den högra flanken. Det var det bästa valet vi gjort på hela kvällen! På den högra flanken var det livat som aldrig förr, och musiken var på topp! Tyckte vi just då iaf! Vi bildade den välkända dansringen och dansade och sjöng som aldrig förr, med alla blivande brandmän på plats!
När klockan blev mycket och den lugna musiken tog över lämnade jag Josefin med en karl och begav mig ut i vimlet för att leta reda på Emelie som lämnat gruppen. Efter att ha gått runt lokalen och letat frenetiskt återvände jag till Josefin och kläckte förtvivlat ur mig "Jag hittar henne inte", varpå Josefin fnissade till och sa "Hon är där" och pekade på ett par som dansade tätt intill, haha Emelie var snärjd! Mannen var den mystiske "Skövde-Anders" och han hade lagt beslag på henne när hon satt och såg bortkommen ut!
När vi lämnat karlarna, till mina vänners stora förtret, lämnade vi den högra flanken i jakt på våra jackor. När jag släpade dom därifrån kläckte Emelie ur sig "Han luktade så goooott" och Josefin suckade sorgset "Miin meeeeed", och det fick jag höra resten av kvällen.
Efter att vi missat bussen hem, eller om det nu gick ngn buss, hursomhelst så sprang Peter ut i vägen och stoppade en mystisk vit minibuss där vi alla glatt hoppade in. Så bar det av mot Ryd igen, och mot efterfest i Josses lilla lya! Partybussen tog oss säkert tillbaka, och alla stampade in i lägenheten. Josse och Niklas dansade som galningar på soffan, där det även satt mystiska män. Emelie gick och åt på en eftertraktad ostmacka med "Bara ost och smör", och jag satt mest och lekte med Ludde. När volymen på stereon var på max och folket var som galna på soffan ringde grannarna på dörren. Emelie gick förvirrat och öppnade, av den enkla anledningen att hon var den enda som hörde att det ringde. Och fick prata med en arg turk som skulle upp och jobba dagen efter och ansåg att volymen var lite väl hög.
Volymen sänktes och folket började droppa av. Till slut var det bara tre slitna gringos kvar, då gick vi och la oss.
På söndagen fick vi i oss mer kalorier än vad man bör få i sig på en vecka. Detta genom att äta Pizza, glass, chips, godis och diverse annat slisk! Vi tog det mest lugnt, såg på tv, spelade kort och hade massagekväll!
Idag har vi fräschat upp efter helgen, det behövdes. Och sedan har vi promenerat och byggt upp ett förråd av proviant inför hemfärden.
Helgen har varit den bästa på länge, och vi kommer snart igen! Josse, beware!
Kommentarer
Trackback