Özlemek zordur.
Än en gång är jag hemma igen. Det är inte första gången jag kommit hem och längtat tillbaka.
Inte första gången jag önskat att jag kunde bo där, på riktigt. Men det är första gången som jag verkligen mår dåligt av att vara hemma. Mina händer skakar och jag kan inte slappna av, och gråten är aldrig långt borta.
Jag saknar det Marmaris som jag älskar. Staden som varje dag påminner mig om varför jag älskar den. För dess obeskrivliga skönhet, för dess, med vissa undantag, underbara invånare och för dess charm.
Under dessa två veckor har jag otaliga gånger hört mitt namn ropas och sett ngn jag känner komma emot mig när jag varit ute och gått, varit och handlat eller stått och väntat på en dolmus. Hakan, Savas, Senol, Mehmet, Ibo, Behcet och och Yilmaz, för att nämna några. Och jag blir lika förvånad varje gång, och lika glad.
Jag saknar att vara på Galleon, att leka med Hakans hängslen, att skratta med Ibo, att skämta med Görkem, att fjanta med Metin, att pika Savas, att prata norska med Murat, att skratta åt Ugur som försöker sjunga på engelska, att skratta med Levent åt Mehmet när han flörtar med tjejer, att mobba Mehmet för just detta, att prata turkiska med DJ Gökhan, att leta skatter i kråkskåpet, att dansa till bra musik, och att känna mig som hemma.
Jag saknar Ibo och Abidin Akman, jag saknar Halil, jag saknar Behcet, jag saknar att Senol, jag saknar Serif, jag saknar Alexandra och Samet, jag saknar Kajsa och Kadir, jag saknar Yunus. Och alla på Galleon, som jag redan nämnt.
Jag saknar VERKLIGEN Amanda och Johanna. De är underbara och jag hoppas verkligen att jag får träffa dem snart igen, blir så töligt annars. Jag saknar att säga "Nej, men SERIÖST, han var död, han hade en KNIV i magen". Jag saknar fluffy(fast han är en gräslig varelse), jag saknar att teaterpjäser som "En gammal man och en råtta". Jag saknar att ständigt höra "Jaden" eller "Nejden" och mest av allt saknar jag att höra "Günaydin!". Jag saknar (tro det eller ej) att äta pasta och tonfisk. Jag saknar att hitta skatter i kråkskåpet, och skratta så jag nästan dör åt skatterna dagen efter. Jag saknar att lämna tillbaka fula gröna tröjor i kråkskåpet och grubbla över vadfan vi tog den för. Jag saknar att ha ngt med skabb i poolen. Jag saknar att vara något med skabb i poolen. Jag saknar att skratta all vaken tid på dygnet tillsammans med råttan och den tredje kvinnan, jag saknar att vara "lite såhär, dum i huvet", jag saknar att det förs anteckningar på efterfesterna. Jag saknar att aldrig veta om det sover någon på balkongen, jag saknar att bli spådd av en feminin man och få höra att jag ska bli rik, jag saknar att falla ihop av skratt för att Johanna leker råtta och kravlar ner för sängen, jag saknar att höra någon hosta och säga "Nu kommer Amanda", jag saknar att ha en värmebölja IN MY FACE. Jag saknar att vara på båttur med ngt döende med skabb, jag saknar min man, jag saknar att boka om min biljett, jag saknar att boka om min biljett igen. Jag saknar att se Caner låtsas vara desperat och försöka sälja sina cigaretter för 3 lira, jag saknar att gå förbi Green Hill och höra Caner säga "Maaalin, Maalin" i mikrofonen, jag saknar att säga "görusuruz" och "Kendine iyi bak". Jag saknar att vara seriös om Ramazans tatuering, jag saknar att träffa Ramazans "familj", jag saknar att få en pappersros med herrparfym på. Jag saknar att skratta ihjäl mig för att Ramazan sprang in i trottoarkanten, jag saknar att höra I dont have a girlfriend, jag saknar att skratta åt Yilmaz när han försöker övertala mig om att han är annorlunda i år. Jag saknar att undra om det är fotogen i vodka-redbullen, jag saknar att bli bjuden på Tequila av Levent, jag saknar att låtsas vara ryska inför Ugur, jag saknar att undra om Ugur ska få en hjärtattack för att han skrattar så mkt åt att jag låtsas vara ryska. Jag saknar att skratta ihjäl mig när galna turkar gör kanonkulan med huvuvdet före, jag saknar att blanda drinkar och göra Muratposen, jag saknar att springa uppför amfiteatern. Jag saknar att se ett får under en altan, jag saknar att se en schäfer där fåret var dagen efter, jag saknar att undra om fåret förvandlades till en schäfer.
Jag saknar, saknar, saknar mina favoritsystrar. Och jag vet att jag inte kunde ha bett om en bättre semester, och att jag aldrig hade haft det så bra om det inte hade varit för dom!
TACK AMANDA OCH JOHANNA!
Inte första gången jag önskat att jag kunde bo där, på riktigt. Men det är första gången som jag verkligen mår dåligt av att vara hemma. Mina händer skakar och jag kan inte slappna av, och gråten är aldrig långt borta.
Jag saknar det Marmaris som jag älskar. Staden som varje dag påminner mig om varför jag älskar den. För dess obeskrivliga skönhet, för dess, med vissa undantag, underbara invånare och för dess charm.
Under dessa två veckor har jag otaliga gånger hört mitt namn ropas och sett ngn jag känner komma emot mig när jag varit ute och gått, varit och handlat eller stått och väntat på en dolmus. Hakan, Savas, Senol, Mehmet, Ibo, Behcet och och Yilmaz, för att nämna några. Och jag blir lika förvånad varje gång, och lika glad.
Jag saknar att vara på Galleon, att leka med Hakans hängslen, att skratta med Ibo, att skämta med Görkem, att fjanta med Metin, att pika Savas, att prata norska med Murat, att skratta åt Ugur som försöker sjunga på engelska, att skratta med Levent åt Mehmet när han flörtar med tjejer, att mobba Mehmet för just detta, att prata turkiska med DJ Gökhan, att leta skatter i kråkskåpet, att dansa till bra musik, och att känna mig som hemma.
Jag saknar Ibo och Abidin Akman, jag saknar Halil, jag saknar Behcet, jag saknar att Senol, jag saknar Serif, jag saknar Alexandra och Samet, jag saknar Kajsa och Kadir, jag saknar Yunus. Och alla på Galleon, som jag redan nämnt.
Jag saknar VERKLIGEN Amanda och Johanna. De är underbara och jag hoppas verkligen att jag får träffa dem snart igen, blir så töligt annars. Jag saknar att säga "Nej, men SERIÖST, han var död, han hade en KNIV i magen". Jag saknar fluffy(fast han är en gräslig varelse), jag saknar att teaterpjäser som "En gammal man och en råtta". Jag saknar att ständigt höra "Jaden" eller "Nejden" och mest av allt saknar jag att höra "Günaydin!". Jag saknar (tro det eller ej) att äta pasta och tonfisk. Jag saknar att hitta skatter i kråkskåpet, och skratta så jag nästan dör åt skatterna dagen efter. Jag saknar att lämna tillbaka fula gröna tröjor i kråkskåpet och grubbla över vadfan vi tog den för. Jag saknar att ha ngt med skabb i poolen. Jag saknar att vara något med skabb i poolen. Jag saknar att skratta all vaken tid på dygnet tillsammans med råttan och den tredje kvinnan, jag saknar att vara "lite såhär, dum i huvet", jag saknar att det förs anteckningar på efterfesterna. Jag saknar att aldrig veta om det sover någon på balkongen, jag saknar att bli spådd av en feminin man och få höra att jag ska bli rik, jag saknar att falla ihop av skratt för att Johanna leker råtta och kravlar ner för sängen, jag saknar att höra någon hosta och säga "Nu kommer Amanda", jag saknar att ha en värmebölja IN MY FACE. Jag saknar att vara på båttur med ngt döende med skabb, jag saknar min man, jag saknar att boka om min biljett, jag saknar att boka om min biljett igen. Jag saknar att se Caner låtsas vara desperat och försöka sälja sina cigaretter för 3 lira, jag saknar att gå förbi Green Hill och höra Caner säga "Maaalin, Maalin" i mikrofonen, jag saknar att säga "görusuruz" och "Kendine iyi bak". Jag saknar att vara seriös om Ramazans tatuering, jag saknar att träffa Ramazans "familj", jag saknar att få en pappersros med herrparfym på. Jag saknar att skratta ihjäl mig för att Ramazan sprang in i trottoarkanten, jag saknar att höra I dont have a girlfriend, jag saknar att skratta åt Yilmaz när han försöker övertala mig om att han är annorlunda i år. Jag saknar att undra om det är fotogen i vodka-redbullen, jag saknar att bli bjuden på Tequila av Levent, jag saknar att låtsas vara ryska inför Ugur, jag saknar att undra om Ugur ska få en hjärtattack för att han skrattar så mkt åt att jag låtsas vara ryska. Jag saknar att skratta ihjäl mig när galna turkar gör kanonkulan med huvuvdet före, jag saknar att blanda drinkar och göra Muratposen, jag saknar att springa uppför amfiteatern. Jag saknar att se ett får under en altan, jag saknar att se en schäfer där fåret var dagen efter, jag saknar att undra om fåret förvandlades till en schäfer.
Jag saknar, saknar, saknar mina favoritsystrar. Och jag vet att jag inte kunde ha bett om en bättre semester, och att jag aldrig hade haft det så bra om det inte hade varit för dom!
TACK AMANDA OCH JOHANNA!
Kommentarer
Trackback